För ett par år sedan släppte
Dylan LeBlanc ett lovande
debutalbum där han trots sin ringa ålder lyckades förmedla en känsla av livserfarenhet som fick en att tro att han minst var dubbelt så gammal än de 20 år han hunnit bli. Nu har ytterligare en ung, talangfull singer/songwriter dykt upp och visar prov på en oförskämd mängd med livsvisdom vid alldeles för unga år, vilket genast får en att dra paralleller till
Nick Drakes fantastiska
album från slutet av 60- och början av 70-talet. Det handlar om den 21-årige kanadensaren
Joe Nolan som förra året gav ut skivan
Goodbye Cinderella och som nu även getts ut i Sverige. Uppbackad av kända och erfarna musiker som bland annat
Spooner Oldham och
Charlie McCoy har han lyckas skapa ett album som andas lagom mycket
Bob Dylan,
Ryan Adams, Steve Earle och
Conor Oberst(Bright Eyes). Inget unikt eller nyskapande vad gäller musiken i sig, men Nolan har en röst som med små medel skapar variation och en skön sinnesstämning. Det är riktigt bra och väl värt att uppmärksamma för alla er som, likt bloggaren själv, inte kan få nog av vemodiga rocktrubadurer. Lyssna! Observera dock att det finns en amerikansk artist med samma namn som lätt kan förväxlas om ni söker på Spotify. Använd länken ovan så kommer ni rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar