 |
| Kate & Anna McGarrigle (1975) |
Jag hittade i veckan
Kate & Anna McGarrigles två första skivor på vinyl till fördömligt bra pris och i god kvalité. Två uppenbara fynd, varav debuten sticker ut som den främsta och är den mest direkta i sin ton. Folkrocksikonen Joe Boyd, som jobbat med både Nick Drake och R.E.M, står som producent på dessa två skivor med de skönsjungande kanadensiska systrarna, vars musik har sina rötter i såväl den brittiska folkrocken som den amerikanska countryn. Väl värda att lyssna på och att införskaffa, inte bara för att ni på debutskivan kan höra den franskspråkiga orginalversionen på Marie Bergmans 70-talshit;
Ingen kommer undan politiken, som Ola Magnell översatte till svenska.
 |
| Dancer With Bruised Knees (1977) |
Skivorna blev en inspiration till veckans spotifylista som uteslutande innehåller musik från Kanada. Detta till ytan gigantiska hockeyland har från 1960-talet och framåt producerat flertalet artister och grupper som under perioder tillhört mina absoluta favoriter. Det handlar om allt från storheter som
Neil Young,
The Band och
Leonard Cohen till mer moderna akter som
Feist,
Arcade Fire och
Ron Sexsmith. Dessutom har landet en tradition av att släppa fram kvinnliga singer/songwriters som utöver ovan nämnda McGarrigles innefattar
Joni Mitchell och efterföljare som
Martha Wainwright, dotter till Kate McGarrigle,
Neko Case,
Basia Bulat och
Kathleen Edwards. Från musikkollektivet
Broken Social Scene härstämmar, utöver ovan nämnda Feist, även popsångerskan
Emily Haines, som bidragit till en del lyssningsvärd musik. Dessutom har kanadenserna varit framträdande inom den moderna skogshuggarindien med grupper som
Great Lake Swimmers och
Timber Timbre. Icke att förglömma är
Black Mountain, som med sin 70-talsinspirerade progressiva rock, gjort en av 2000-talets bästa låtar i form av
Stay Free. Denna musik motiverar mer än väl en hyllning till detta glesbefolkade land som fortfarande har den brittiska drottningen som statsöverhuvud. Här kommer i vilket fall min lista med 20 kanadensiska favoritlåtar:
Värt att tillägga är att jag i sista stund valde bort Kate McGarrigles son, Rufus Wainwright som hon fick tillsammans med den amerikanska singer/songwritern Loudon Wainwright III, eftersom han, till skillnad från sin syster, föddes i New York och därmed riktigt inte lika förankrad i Kanada. Lite fånigt, men har man satt upp vissa kriterier så måste de ju följas. Den låt jag i slutändan valde bort var
One Man Guy, som utifrån andra kriterier hade haft en välförtjänt plats på listan. Men den går ju att lyssna på ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar