lördag 10 november 2012

Teenage kicks

Den senaste tiden har Taylor Swift lyfts fram som den nya superstjärnan på den amerikanska countrypophimlen. Säkerligen befogat men jag har lyssnat för lite på hennes musik för att ha någon egentlig åsikt. Det som bidragit till att jag inleder detta inlägg med utgångspunkt från Swift är att när jag läser om henne så lyft hennes unga ålder ofta fram och hur hon trots detta skriver texter som baserar sig på ett mer händelserikt liv, åtminstone när det gäller relationer, än vad de flesta har upplevt vid 40-års ålder. Swift slog igenom som 16-åring och har idag uppnått 22 års ålder. Detta är dock inget helt nytt fenomen på den amerikanska countryscenen och det får mig att tänka på Tanya Tucker. Jämfört med hennes genombrott framstår Swift som en mogen kvinna i sammanhanget.
När countryartisten Tanya Tucker debuterade 1972 med skivan Delta Dawn var hon knappt fyllda 14 år. Till en början försökte skivbolaget mörklägga hennes ålder för att inte uppröra den relativt mogna publik som hon lyckades fånga med sin musik. Inledningsvis var detta inget större problem eftersom både musiken och sången lät som den framfördes av någon som var betydligt mer mogen och livserfaren än vad som egentligen var fallet. Ju större framgångar Tucker nådde desto svårare blev det att hålla åldern hemlig och till slut läckte det ut och resulterade i en sensation. Om detta var till ondo eller av godo för Tuckers karriär låter jag vara osagt men faktum är att hon lyckades både behålla och bredda sin publik och den första halvan av sjuttiotalet uppnådde hon några framgångsrika år. Inte minst med hjälp av producenten Billy Sherrill som tidigare hade jobbat med artister som George Jones, Tammy Wynette och Charlie Rich och som under inledningen av 1980-talet producerade Elvis Costellos countrydoftande och välljudande album Almost Blue. Tillsammans med Sherrill spelade Tucker in några oförglömliga och brådmogna countryhits.

Redan som 17-åring släppte Tucker sin första samlingsskiva med den inte helt originella titeln Greatest Hits. Detta blev hennes bokslut på Columbia och hon bytte därefter både inriktning och bolag(MCA). Men denna samling rymmer det bästa av det jag har hört med Tucker och den skiva som jag skulle vilja rekommendera. Vill dock medge att jag inte gett Tuckers senare karriär någon ärlig chans. Efter att ha haft några motiga år i slutet av 70- och början av 80-talet så uppnådde hon en kommersiell framgång igen och blivit en av de mest framgångsrika kvinnliga amerikanska countrystjärnorna någonsin, men den delen av karriären har jag inte brytt mig om än och Greatest Hits-skivan räcker gott nog för tillfället. Det är också ett relativt lättfångat byte för er som letar i skivbackarna därute och hittar ni den är den väl värd en kostnad som motsvarar exempelvis ett Happy Meal på McDonalds.

Skivan rymmer tio högkvalitativa countryhits. På den gospeldoftande debutsingeln Delta Dawn backas hon upp av Elvis Presleys bakgrundskör The Jordanaires och skapar tillsammans med dem en vacker hymn som har blivit lite av Tuckers signum. Att framföra en låt med dubbeltydiga titeln Would You Lay With Me (In A Field Of Stone) var inte helt okontroversiellt men musiken är desto oskyldigare och Tuckers röst är fantastisk. Främst gillar jag dock den funkiga The Man That Turned My Mama On. En låt som skulle platsa på de uppskattade Country Got Soul-samlingar som gavs ut för snart ett decennium sedan. Så för er som har tröttnat på att fastna gubbrockträsket så vill jag uppmana er att att istället lyssna på tonårscountry och därmed riskera att framstå som gubbsjuk istället. Men det är väl värt den risken för det handlar ju bara om musik. Bra musik dessutom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar