måndag 24 februari 2014

Jennie Abrahamson och en björnromans

För drygt ett decennium sedan var jag på en trivsam konsert med Tomas Andersson Wij. Ett minne jag bar med mig från konserten var förbandet och, om jag nu minns rätt, även kompbandet Yukon AK. Det här var i en period då jag svalde countrydoftadande americana med hull och hår och det var en av anledningarna till varför jag lade Yukon AK på minnet. En svensk grupp inom denna genre var fortfarande ganska ovanligt. Jag minns i ärlighetens namn inte hur deras musik skulle stå sig ur ett nutida perspektiv men vad jag då inte hade en aning om var att det i bandet gömde sig musikalsik begåvning som tio år senare skulle fånga mitt intresse igen. Jennie Abrahamson har efter att gruppen lade ner sin verksamhet fortsatt ge ut musik på egen hand som av någon anledning gått mig helt förbi. Det är först med hennes alldeles färska album Gemini Gemini som jag har fått upp ögonen för denna skönsjungande naturbegåvning. Atmosfärisk och vacker popmusik som rör sig i ett musikaliskt landskap där artister som Ane Brun, Agnes Obel och Anna von Hausswollf tidigare har väglett mig. Det finns något skandinaviskt vemod i tonen som jag uppskattar hos dessa. En förkärlek jag verkar dela med bland annat Peter Gabriel. Åtminstone då det handlar om Abrahamson och Brun.

Den 2:a april spelar Jennie Abrahamson på Victoriateatern i Malmö och då hoppas jag att jag också kommer kunna vara där. Ni kan alltid se videon, Phoenix, nedan även om jag fastnade ännu mer för låtarna Snowstorm och The War som ni hittar som inledande spår på albumet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar