onsdag 12 februari 2014

The Brothers & Sisters Of LA: Dylan's Gospel

Riktigt stora artister lyckas skapa musik som innehåller flera dimensioner, såväl musikaliskt som själsligt. Det är sådan musik som får epitetet "tidlös" och har ett så brett spektra av tolkningsmöjligheter att musiken träffar rätt hos människor i många olika sammanhang. Sammanhang som upphovsmannen eller kvinnan själva inte kunde ana att deras musik skulle bli en del av. Bob Dylan hör givetvis dit. Tom Waits, Bruce Springsteen, Mickey Newbury, Carole King och Paul Simon går nog också att räkna in. Det är väl så det är med allt konstnärligt utövande som har ett bestående värde. För snäva tolkningsramar skapar sällan stor konst och det är ofta det som är problemet med till exempel allt för uppenbar politisk och ideologisk musik.


Det var kanske därför inte så oväntat att Bob Dylans musik redan i slutet av 1960-talet skulle spelas in av en kör som framför några av hans mest berömda låtar i gospeltappning. Detta var långt före hans riktiga (underskattade) gospeltrilogi av album som gavs ut vid övergången mellan 1970- och 80-tal, varav några hamnade på den fina gospelhyllningen Gotta Serve Somebody - The Gospel Songs Of Bob Dylan från 2003. Men det är inte det albumet som jag nu vill uppmärksamma.

Initiativet till albumet Dylan's Gospel framfört av The Brothers & Sisters of LA togs av producenten Lou Adler som bland annat var inblandad i Carole Kings miljonsäljare Tapestry. Kören bestod av etablerade och professionella gospelsångare och kompmusiker, vilket tydligt hörs på kvalitén. Bitvis låter det helt fantastiskt bra. Detta album har under lång tid varit svårt att få tag på men kommer under våren att återutges och får därför tillfälle spridas till en större publik igen. Det förtjänar den, inte minst för den fina versionen på I Shall Be Released. Den låten är ju på flera plan en gospellåt redan från början och det visade inte minst The Band i sin fantastiska tolkning. Men även flertalet av de övriga låtarna funkar förvånansvärt bra. Det här är en perfekt introduktion till gospelmusiken för den oinvigde som vill undvika uttjatade standards men ändå söker syndernas förlåtelse och frälsningens effekt i musiken. Sedan går det ju alltid att leta sig vidare med hjälp av The Blind Boys Of Alabamas fina Spirit of the Century från 2001. Det är gospelmusik i min smak.

Jag har själv ett CD-exemplar som gavs ut i början av 2000-talet men blir förvirrad av årtalet. Det står i texthäftet att skivan gavs ut 1971 men när jag läser om återutgivningen står det 1969. Detta är ju bara en fråga som berör den mest nördige och därför brottas jag vidare med den i min ensamhet. Men är den någon som kan hjälpa mig? Hör av er i så fall för frågor likt detta riskerar att påverka min sömn. Om det nu var 1969 vilket en del anger så var Adler och gospelkören snabba med att plocka upp Lay Lady Lay som Dylan själv gav ut på det fina albumet Nashville Skyline från samma år.

Hur som helst, det viktigaste är ju att ni lyssnar på musiken. Här får ni ett smakprov:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar