lördag 18 april 2015

Det bästa på 2000-talet (00-14) - #28

#28: Lloyd Cole Broken Record (2010)



"Not that I had that much dignity left anyway..." Så inleder den anspråkslöse och ständigt vemodige brittiska popmakaren Lloyd Cole sitt 12:e studioalbum och jag kan inte tänka mig en bättre början på en utsökt poplåt; Like A Broken Record. En textrad som får mig att lyssna och en utgångspunkt som jag försöker förhålla mig till inför utmanande beslut. Stora som små. Bland annat inför det beslut som resulterade i att jag startade denna blogg trots att jag på förhand misstänkte att inte särskilt många skulle finna intresse i den och att bloggformatet redan då var ett passerat kapitel i många människors liv. Det som inte rymdes på en bild och 140 tecken var inte längre värt att skriva för det är ingen som orkar läsa mer i detta ogreppbara mediaflöde vi har hamnat i. Dessutom har jag aldrig betraktat mig själv som en särskilt begåvad skribent. Men jag släppte prestigen och gjorde det som jag tyckte var roligt. Kan tyckas som en bagatell i sammanhanget men det var i vilket fall anledningen till att jag döpte bloggen till just Broken Record. Kändes rätt på flera sätt och vis. Så om ni undrar varför jag startade denna insnöade blogg och varför jag orkar fortsätta så är det Lloyd Coles fel.

Jag följer inte Cole i vått och torrt. Hans skivor dimper ner framför mig av olika anledningar med jämna mellanrum och jag blir lika glad varje gång det händer. Då blir han en favorit under en period utan att jag ser någon anledning att höra allt han har gjort just där och då. Hans musik håller över tid så jag kan lika gärna invänta nästa tillfälle.

Broken Record tillhör, i stark konkurrens med debuten Rattlesnakes och Don't Get Weird On Me Babe från 1991, min favorit hitintills. Inte enbart för den inledande textraden även om det är en starkt bidragande orsak. Skivan innehåller popsnickeri av högsta kvalité och fångar det bästa av den musikaliska känsla jag förknippar med de regntunga brittiska öarna. En artist som till skillnad från samtida konkurrenter och landsmän likt Morrissey mognar med sitt skapande med värdighet. Det blev en motsägelse till slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar