#31: Sufjan Stevens Illinois (2005)
Multiinstrumentalisten Sufjan Stevens har alltid varit lite tokig i sitt skapande. Unik inom sitt gebit men så pass tokig att jag inte alltid orkat följa hans outgrundliga musikaliska vägar. Även om de på pappret både är intressanta och originella. Men ibland är jag med på tåget. Att följa hans resa genom delstaten Illinois är ett sant och rogivande nöje trots alla hemskheter han berättar om i sina låtar om platser och personer som figurerat i delstaten genom historien. Den fullständiga titeln på albumet; Come On Feel the Illinoise, är ju dessutom en fyndig Slade-pastisch.
Stevens står för det mesta av musicerande på egen hand och blandar galenskap med träffsäkra melodier, fina körarrangemang och intressanta texter. Albumet är långt och det krävs ett viss mått av tålamod och uppmärksamhet för att ta sig igenom alla snåriga musikaliska passager och komplicerade låttitlar men likt ett Tom Waits-album är det värt mödan. Varje gång du lyssnar hittar du något nytt samtidigt som tidigare upptäckter växer i styrka. Låten Chicago, som blev en mindre hit i alternativa kretsar, utgör skivans centrala höjdpunkt men här finns även fina spår likt John Wayne Gacy Jr (om en av de grymmaste massmördarna i historien) och Casimir Pulaski Day. Musik för alla sinnen där både hjärnan och hjärtat måste vara med på noterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar