torsdag 1 oktober 2015

Adolescence Oriented Rock

Det är något med denna tid på året, sensommaren och inledningen på hösten, som gör att jag återkommande drabbas av en obotlig känsla av nostalgi och vemod. Känslan blir bara värre med åren. Inte sällan är det en känsla som för mig tillbaka ungefär femton eller tjugo år tillbaka tiden. Till mina sena tonår och de tidiga 20. En anledning till att detta sker med allt starkare kraft är inte att jag egentligen vill tillbaka utan att minnet börjar svika mig. Mina tonår raderas så sakteliga ut från mitt medvetande. Jag har i princip levt lika länge efter denna fas i livet som den ålder jag då befann mig i. Det gör att mina minnen inte är länge lika tydliga utan formas enbart av känslor som på olika sätt skriver om, förvanskar och romantiserar dåtiden. Känslan är vemodig men jag söker den ändå. Givetvis tar jag musiken till min hjälp.

Nostalgi är en farlig utgångspunkt för val av god musik. Med nostalgi som utgångspunkt bygger sällan valet på om du idag tycker att det är kvalité eller inte utan snarare utifrån den känsla du hade som tonåring. Att återuppleva något som passerat och för ett ögonblick stanna tiden. Jag vill inte tillbaka till mina tonår, jag har det på många sätt bättre nu men jag saknar ändå känslan av att ha allting framför mig. Välkommen 40-årskrisen, du har redan gjort entré i mitt liv. Jag hoppas det räcker med musiken.

Här är min lista över den musik som förstärker dessa känsloyttringar och som kom att bli avgörande för formande av mitt obotliga musikintresse och som jag förknippar med åldern ca 17 till 25 år i mitt liv. (Listan ska spelas i Shuffle Mode)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar