Daniel Norgren igen...

Jag har de senaste dagarna med otålighet inväntat ett paket från CDON med Daniel Norgren senaste på vinyl. Med en fånig trotsighet gentemot den moderna teknikens möjligheter har jag inte velat lyssna på skivan innan den kommer till mig i fysiskt format. Mer än den utsökta låten I Waited For You som kom för någon månad sedan. Jag vill att det ska vara som förr i tiden när jag fick en ospelad och efterlängtad skiva i handen och försöka återskapa den där speciella känslan av att höra något för första gången. Som ett barn på julafton där jag inte vill veta vad som finns i paketet innan jag öppnar. Streamat format inger dessutom aldrig samma möjlighet till koncentration och sinnesro i min värld. Upplevelsen blir inte fullständig.

Men när jag idag inte fick några positiva besked från posten gav jag upp och lyssnade på skivan via Spotify och kan redan efter ett par genomlyssningar konstatera att den gode västgöten inom loppet av ett halvår gett ut två utmärkta plattor i sann nordisk singer/songwriter-anda och får ett alltmer förfinat och särpräglat uttryck för varje album som kommer. Det är musik som lämpar sig utmärkt för ett slutet rum. Och om en dryg vecka ska jag få tillfälle att uppleva musiken live. Förväntan är hög och det kommer aldrig modern teknik kunna ta ifrån mig.