fredag 30 oktober 2015

Gospel för vilseförda - Andliga favoriter

Flertalet av min favoritartister sjunger ofta om Gud och andlighet i olika former. Inte nödvändigtvis på ett dogmatiskt eller missionerande sätt som ofta görs inom det som benämns som "tvättäkta" religiös musik. Snarare utifrån syndarens, agnostikerns och tvivlarens perspektiv. Jag gillar det. Personer som låter övertygade om ytterst osäkra ting får mig alltid att tvivla. Däremot tilltalas jag av strävan efter något som är större än det materiella och det greppbara, något som är större än livet självt, även om angreppsvinklarna kan skifta. Det kan handla om en metafor eller en illusion men i musikens värld har detta ingen betydelse. Det är känslan och upplevelsen av det som är njutningen och den är fortfarande fri.

Att inom rockmusiken välja att sjunga om Gud är kanske inte det mest lättsålda knepet för att nå en större publik, åtminstone inte om vi rör oss på europeisk mark. I USA ser det lite annorlunda ut och där är släktskapet mellan rockmusik och gospel mer framträdande. Rockmusiken har ju annars en bakgrund i att vara en reaktion mot just de konservativa krafterna i samhället där kyrkan och därmed även kristendomen fått utgöra en symbol för detta. Rocken har därför valt att sjunga om flyktiga relationer, sex, droger, utanförskap och social revolt i allmänhet. Men när artister åldras räcker inte dessa ämnen till för att hålla karriären vid liv ända till pensionen. Då har det ofta funnits två vägar att gå, antingen den andliga vägen, tänk Leonard Cohen, Bob Dylan, Peter LeMarc med flera. Observera att det inte handlar om att förmedla ett religiöst budskap i första hand utan att istället tillämpa ett andligt bildspråk för att beskriva något större och då kommer ofta Gud och bibliska metaforer in i musiken. Eller så väljer man den politiska vägen likt artister som Bruce Springsteen, Steve Earle, Kent, Ulf Lundell. Jag erkänner att detta är grova generaliseringar men tyckte det var en intressant tanke. Att när rockens basala teman kopplat till pubertet, kärlek, ensamhet och en vägran att inrätta sig i vuxenheten inte räcker till så bär vägarna vidare mot religiositet eller politik. Givetvis finns det artister som jobbar på båda planhalvorna, tänk Morrissey och Thomas Andersson Wij för att nämna några.

Thomas av Aquino lär ha sagt att "de bräckligaste kunskaperna om de högsta tingen är mer önskvärda än de säkraste kunskaperna om de lägre tingen". Av just det skälet har jag satt ihop en Spotifylista på just detta tema. Det handlar inte om låtar som nödvändigtvis är religiösa utifrån konventionella definitioner utan snarare låtar som lyfter musiken till ett andligt plan och då blir det ju inte sällan himmelskt vackert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar