Daniel Norgren live! Det är så mycket bättre.

Jag började att lyssna på Daniel Norgren i våras. Ganska sent med tanke på att hans skivproduktion snart pågått i ett decennium. Men det var först med skivan Alabursy som jag på allvar förstod hans musikaliska begåvning. Hans tekniska begåvning hörde jag redan på skivan Buck men tyckte att skivan spretade för mycket vid de första genomlyssningarna och sedan föll den i glömska i brist på tålamod från min sida.

Ikväll såg jag honom för första gången live på Lunds Stadsteater. Inramningen var den bästa tänkbara och ljudet fantastiskt. All kredd till arrangörer och tekniker. Kompmusikerna gjorde också sitt till men i centrum stod givetvis Norgren själv vars musikaliska begåvning uppenbarades till fullo. Jag har gillat hans röst när jag lyssnat på hans plattor men att den var så stark och med ett så brett register förstod jag först nu. Den har förmågan att fånga bekanta toner från allt från Neil Young och Tom Waits till Chris Isaak och Van Morrison. Imponerande. Hans muscierande på såväl piano som gitarr var lika självsäkert som briljant. Nästintill magisk atmosfär från början till slut och detta kommer jag bevara som ett av mina bästa konsertminnen någonsin.

Hans skivor har hitintills inte levt upp till samma ljudkvalité som det jag fick uppleva denna kväll. Jag hoppas kommande produktioner fångar hela hans register och att han anlitar Joe Henry, Blake Mills, Jonathan Wilson eller något annat ljudsnille som producent. Det förtjänar hans talang och hans musik.