lördag 23 april 2016

Are You Serious?

Jag ser ett mönster. Den musik jag gillar är ute och jag börjar bli gammal och grå. Jag ser dock inget problem i detta utan känner bara att mitt envisa missionerande av god musik är av ett större värde. Det var nog så här Mats Olsson kände det på 1990-talet när han fortsatte att hylla Steve Forbert, Los Lobos och NRBQ trots att vinden blåste åt andra håll.

Knappt några av de nya skivor som jag gillar uppmärksammas i svensk press på nätet. Det gäller Black Mountain, vars senaste platta (IV) bitvis är utmärkt, men kanske främst Andrew Bird. Hans senaste album, Are You Serious, tillhör hans allra främsta vilket är ett mästerligt betyg bara det. Kanske det mest lättillgängliga men främst hans mest fokuserade och väl sammansatta på nästan ett decennium. Det kan varit jag som missat i medieflödet men jag har inte sett att någon av de mer etablerade musikjournalisterna uppmärksamma plattan. Det känns orättvist med tanke på hur bra det låter. Armchair Apocrypha från 2007 var ett hyllat konstnärligt verk av högsta rang, men de efterföljande plattorna har trots vackra stunder ofta hamnat i virrvarr av ljudslingor som jag inte vetat hur jag som lyssnare ska ta mig ur. Undantaget hyllningsalbumet till Handsome Family som jag inte gett tillräcklig uppmärksamhet för att bedöma. Are You Serious känns i alla fall som en välbehövlig nytändning.


Are You Serious har en perfekt mix av Birds egensinniga musikalitet och undersköna popmelodier där ljudmattor successivt byggs och skapar en harmoni som förenar olika musikaliska landskap. Jag vill även tro att multiinstrumentalisten Blake Mills medverkan bidrar till ett mer omväxlande sound vilket känns bekant från Mills bitvis utsökta soloalbum Heigh Ho från 2014. Oavsett orsak är plattan berikad med variation där man utöver fint gästspel av Fiona Apple bjuds på ett svulstigt rockcrescendo i Valleys Of The Young. Inledande låten Capsized för tankarna till Bill Withers. Spännvidden är stor men det spårar aldrig ur och visst bjuds du som lyssnare även på en del traditionella Bird-visor med lite visslande och en hel del fiolspelande. Det känns bekant och tryggt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar