David Åhlén

Jag var igår på en skivrunda i Malmö och när jag besökte den trevliga hipster-butiken Rundgång kunde jag inte låta bli att köpa ett exemplar av David Åhlens senaste platta Hidden Light. Jag hade inte mycket att gå på mer än att jag hade hört gott om honom och vid något tillfälle lyssnat på något av hans tidigare alster utan att egentligen minnas hur det lät eller vad jag då tänkte om musiken. Jag vet inte heller så mycket om honom mer än hans religiösa förankring som för honom samman med artister som David Eugen Edwards och Sufjan Stevens. Musikaliskt finns även släktskap med Loney Dear och Active Child. En del skulle säkerligen vilja referera till Anthony & The Johnsons.

När jag nu lyssnat på plattan ett par vändor ångrar jag knappast mitt spontana inköp. Finstämd sakral musik som kräver en fullständig sinnesnärvaro för att nyanserna ska synliggöras. Vackert och personligt på ett föredömligt kort album där bland annat Nicolai Dunger gästar.